Tänkte precis på underjorden som antikens dödsrike.
Paulus skriver om att den sista fienden som ska besegras
är döden. (1 Kor 15) Uppenbarelseboken säger att
döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön.
Dödsriket föreställde man sig som en plats. Kanske
kan en plats kastas i ett hav av eld om elden täcker
större yta än platsen. Men själva döden är ju ett
abstrakt begrepp. Abstrakta begrepp kan inte brinna.
Döden skulle kunna försvinna. Men inte genom eld.

Genom Folkbibeln Sök får jag upp följande texter
där föreställningen är att döden uppslukas av livet.
1 Kor 15:54
Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen.* 
2 Kor 5:4
Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill inte bli avklädda utan överklädda, för att det som är dödligt skall bli uppslukat av livet. 
Hebr 10:27
utan en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld, som skall uppsluka motståndarna.

Man kan föreställa sig hur elden slukar döden och dödsriket och att de på så sätt förintas. Men abstrakta ting har ingen känsel, så de märker ingenting utav elden. De som förnimmer den är de dömda människorna och så Draken som även han kastas däri. Detta att människor döms till evigt straff tycker jag är det jobbigaste med kristendomen. Förtärande eld. Uppsluka motståndarna.
Agnarna ska han bränna i en eld som aldrig slocknar. Det är en förtärande eld som uppslukar motståndarna och aldrig slocknar. Evig eld. Vad betyder evig? En oändligt lång tid. Eller: utanför tiden? Något som händer när Tiden tagit slut. Varför kallas det annars Ändens tid? Och den så kallade yttersta domen sker ju på tidens sista trappsteg.
Även om elden aldrig slocknar, betyder detta ju inte att motståndarna brinner för alltid - utan när dessa är uppslukade, har de försvunnit. Kan man inte se det så? Nu har jag retat upp folk, men jag har väldigt svårt att förlika mig med tanken på ett helvete.


Kanske döden är som en flod där den rinner ut i havet. Flodströmmen fortsätter en bit ut i havet, men till sist uppslukas den av havet och försvinner. Från sött, över bräckt och till sist salt vatten.
Likaså om en brinnande stearinljuslåga hålls in i en stor eld. Lågan uppslukas av elden.
Den blir ett med elden. Alla vattendropparna i floden blir ett med oceanen.
Att bli klädd i en ny kropp, det är också en bild för hur döden ersätts av livet, detta slags
kropp kallas för härlighetskroppen. 


Uppstår de döda undan för undan, eller sker
alltihop på en och samma gång?