Döden uppslukas

Tänkte precis på underjorden som antikens dödsrike.
Paulus skriver om att den sista fienden som ska besegras
är döden. (1 Kor 15) Uppenbarelseboken säger att
döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön.
Dödsriket föreställde man sig som en plats. Kanske
kan en plats kastas i ett hav av eld om elden täcker
större yta än platsen. Men själva döden är ju ett
abstrakt begrepp. Abstrakta begrepp kan inte brinna.
Döden skulle kunna försvinna. Men inte genom eld.

Genom Folkbibeln Sök får jag upp följande texter
där föreställningen är att döden uppslukas av livet.
1 Kor 15:54
Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen.* 
2 Kor 5:4
Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill inte bli avklädda utan överklädda, för att det som är dödligt skall bli uppslukat av livet. 
Hebr 10:27
utan en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld, som skall uppsluka motståndarna.

Kanske döden är som en flod där den rinner ut i havet. Flodströmmen fortsätter en bit ut i havet, men till sist uppslukas den av havet och försvinner. Från sött, över bräckt och till sist salt vatten.
Likaså om en brinnande stearinljuslåga hålls in i en stor eld. Lågan uppslukas av elden.
Den blir ett med elden. Alla vattendropparna i floden blir ett med oceanen.
Att bli klädd i en ny kropp, det är också en bild för hur döden ersätts av livet, detta slags
kropp kallas för härlighetskroppen. 


Uppstår de döda undan för undan, eller sker
alltihop på en och samma gång?