Hur är det med själen

Ulf Magne Lövdahl skriver i Ändens tid om när Jesus visade sig för lärjungarna, speciellt Tomas. Herren sade: En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har.
Lövdahl lägger märke till att Jesus inte säger kött och blod utan kött och ben. Och varför detta? Naturligtvis är det för att Han har offrat sitt blod för att rädda mänskligheten från konsekvenserna av dess synder. Därför är det bara kött och ben kvar.
Själen ligger kvar på marken, tycker Lövdahl. Själen har inget att säga till om. Själen tas inte med i uppryckandet.
Men varför står det då att Gud säger till Kain: "Hör, din broders blod ropar till mig från jorden." Och i Uppenbarelseboken, under femte sigillet: "Då såg jag under altaret själarna av dem som halshuggits för Jesu skull. Och de ropade: "När ska du äntligen hämnas för vårt blod på våra fiender!"
Själen har visst betydelse.
Vad som ligger kvar på marken vid upprycket: det är den döda kroppen. Jesus talar om detta i liknelser: två kvinnor mal på samma kvarn, två människor ligger i samma säng - den ena tas upp, den andra lämnas kvar. Det är egentligen en människa i båda fallen: själen hämtas till Gud, kroppen ligger död kvar. Det handlar om vad som händer i dödsögonblicket.
Ulf Magne Lövdahl berättar dramatiskt om sin uppfattning av uppryckandet som att man helt plötsligt märker att en massa människor bara plötsligt inte finns där längre. För honom finns två Kristi återkomst. Uppryckandet är ett möte i luften med Jesus. Återkomsten sker på slutet, då kommer Jesus ner på jorden och stannar här.

Det finns flera eskatologiska skolor alla med sina uppfattningar om ändens tid. Alla bevisar de genom bibelord just sin syn. Därför kan det vara svårt att säga att den har rätt och den har fel.


Lukas 17:37
 37 De frågade honom: "Var då, Herre?" Han svarade dem: "Där den döda kroppen ligger, där kommer gamarna att samlas."

Luk 17: 36-37
και αποκριθεντες λεγουσιν αυτω που κυριε ο δε ειπεν αυτοις οπου το σωμα εκει συναχθησονται οι αετοι
kai apokrithäntäs lägousin autå pou kyriä   o  dä äipän autois opou to såma äkäi synachthesontai oi aätoi
 och lärjungarna?, de sade till honom: -, Herre?   sade han till dem, där kroppen finns kommer gamarna samlas


36respondentes dicunt illi ubi Domine
De svarande (lärjungarna) sade till honom: Var, Herre?

37qui dixit eis ubicumque fuerit corpus illuc congregabuntur aquilae
som sade dem därsom kommer att vara kroppen dit kommer att samlas gamarna/rovfåglarna/asfåglarna.
Han sade till dem: Där kroppen kommer att vara, dit kommer gamarna att samlas.

Det är alltså inte själen som blir kvar, som Lövdahl hävdar, utan den döda kroppen. När Jesus liknar det vid två människor, varav den ena tas upp, måste han mena det som kallas för uppryckandet av frikyrkoteologer.Och att det är kroppen som blir kvar, måste betyda att uppryckandet handlar om döden.
För detta talar också beskrivningen "som en tjuv om natten", döden som något omärkligt smygande, något man kanske inte anar i förväg. Kanske, skriver jag, för ibland får man ju veta att döden är på väg, exempelvis på grund av sjukdom.
Däremot är Jesu återkomst i härlighet starkt proklamerad genom tecken i skyn och kan skådas av alla.

Jesus har, tycker jag nog, en lite underlig inställning till kroppen, när han skriver att gamarna ska flockas omkring den. Frågan är vad han egentligen menar. Ska kropparna ligga obegravda och ätas av asfåglar? Eller är det ett annat slags fåglar han menar? Det finns ett ställe i Uppenbarelseboken där en ängel ropar efter alla fåglarna att de ska få äta kött av alla människor, fattiga och rika, konungar och slavar. Är rovfåglarna en bild för kroppens upplösning? Till slut ligger bara skrovet kvar, skelettet. Kroppen är  här till synes värdelös. Och som Jesus också säger: Anden är det väsentliga. Köttet har inget värde. Ändå har kroppen oändligt stort värde. Annars skulle kristendomen inte ha läran om kroppens uppståndelse.