FOLKBIBELN
1 Mos 14
Abram räddar Lot
1 Vid den tid då Amrafel var kung i Sinar,Diccionario biblico: Amrafel
(heb. Amrâfel, "guardia de los dioses"). Alltså: Amrafel = gudarnas väktare.
Rey de Sinar, Kung i Sin(e)ar, quien con sus reyes aliados , vilken med sina allierade
kungar, invadió y subyugó Transjordania en invaderade och underkuvade Transjordanien tiempos de Abrahán (Gn. 14:1, 9);på Abrahams tid. aún no ha sido identificado.
Har inte kunnat identifieras.
Como en todos los otros pasajes del AT se usa "Sinar" como una designación
de Babilonia, "Sinar" är en beteckning på Babylonien.
se piensa que Amrafel habría sido un rey de esa región; Man tror att Amrafel var en
kung i denna region (Babylonien)
por tanto, och därför en lo pasado tidigare (i det förflutna)
se identificó a Amrafel con el gran rey Hamurabi. identifierades Amrafel med den
store kungen Hamurabi. (Tillägg: Hammurabi - Meaning & History
Akkadiska namnet Hammu-rapi, eventuellt från amoritiska och betyder "farbror är en läkare/helare. Hammurabi levde på 1700-talet fKr i Babylon och erövrade Sumer och Akkad, och författade en lagsamling)
Hay Det finns serias objeciones allvarliga invändningar para esta identificación.
mot denna identifikation. La cronología bíblica pone los eventos de Gn. 14
en el s XIX a.C., Bibelkronologin lägger händelserna i Genesis 14 i det 19e
århundradet före Kristus pero Hamurabi no pudo haber gobernado sobre Babilonia
hasta el s XVIII a.C.Men Hamurabi kan inte ha regerat över Babylonien förrän det
18e seklet före Kristus. (1700-talet fKr)
Otra dificultad es la transliteración del nombre. En annan svårighet är översätt-
ningen av namnet. En hebreo, el nombre Amrafel comienza con âlef , På hebreiska
börjar namnet Amrafel med Alef mientras que medan en babilónico på babyloniska
Hamurabi comienza con h, Hamurabi börjar med H,
pero el hebreo âlef () nunca se usa en reemplazo de la h babilónica H,
men det hebreiska Alef () aldrig används för att ersätta det babyloniska H,
, la que se representa siempre con la ayin ({) Vilket alltid representeras av
(tecknet) ayin.
Además Dessutom, la I final de Amrâfel es difícil de explicar. är det svårt att
förklara slutet för Amrafel (I = ?)
Aun si Även om el nombre de Hamurabi pudiera ser identificado con aquél,
namnet Hamurabi kan identifieras med denne
todavía fortfarande existe la dificultad de identificar el Hamurabi específico,
finns svårigheten att identifiera den specifike Hamurabi:n
pues hubo 3 otros reyes con el mismo nombre:
det fanns 3 andra kungar med samma namn:
Hamurabi de Ugarit, Hamurabi av Ugarit
Hamurabi de Alepo Hamurabi av Aleppo
y Hamurabi de una ciudad no identificada. Samt en tredje Hamurabi av en icke
identifierad stad.
De Vaux sugiere que Amrafel representa el nombre ac. Amurp§-el,
"la boca de dios ha hablado". De Vaux föreslår att Amrafel representerar
namnet "ac.Amurp§-el"
Böhl compara el nombre con el del rey de Qatna, Amutpî-el.
Böhl jämför namnet med den "del"? kung av Qatna, Amutpî-el.
Estas y todas las demás identificaciones propuestas son inciertas.
Dessa och alla andra föreslagna identifikationer är osäkra.
Arjok kung i Ellasar,
Ellasar, betydelse "revolting from God" -
eller Ellasar - God is chastener. Gud bestraffaren.
Ellasar
the oak or heap of Assyria, a territory in Asia of which Arioch was king ( Genesis 14:1 Genesis 14:9 ). It is supposed that the old Chaldean town of Larsa was the metropolis of this kingdom, situated nearly half-way between Ur (now Mugheir) and Erech, on the left bank of the Euphrates. This town is represented by the mounds of Senkereh, a little to the east of Erech.
Ellasar
(oak), the city of Arioch, Ge 14:1 seems to be the Hebrew representative of the old Chaldean town called in the native dialect Larsa or Larancha. Larsa was a town of lower Babylonia or Chaldea, situated nearly halfway between Ur (Mugheir) and Erech (Warka), on the left bank of the Euphrates. It is now Senkereh.
Ellasar
the oak or heap of Assyria, a territory in Asia of which Arioch was king ( Genesis 14:1 Genesis 14:9 ). It is supposed that the old Chaldean town of Larsa was the metropolis of this kingdom, situated nearly half-way between Ur (now Mugheir) and Erech, on the left bank of the Euphrates. This town is represented by the mounds of Senkereh, a little to the east of Erech.
Arioch - detta hebreiska namn betyder "vredgat lejon" (fierce lion). Tidigare under 1900-talet identifierades han ofta med "Eriaku" - en alternativ lästydning av antingen Rim-Sin eller hans bror Warad-Sin som var Elamitiska härskare överLarsa , samtida med Hamurabi.Denna teori är numera till stor del övergiven. Delvis pga inskriptioner i Nuzu om den Hurritiske kungen Ariukki.
O nome Arriwak é encontrado nas cartas de Mári (cerca de 1.770 a.C.), e Ariukki nos textos de Nuzi (cerca do século XV a.C.).
Namnet Arriwak påträffas i Mari cirka 1770 före Kristus, och Ariukki i texterna från Nuzi cirka 15e seklet (1400-talet) före Kristus.
Nuzi var en forntida stad i den nuvarande kurdiska delen av norra Irak. Platsen heter numera Yorghan Tepe och ligger i närheten av staden Kirkuk.
Nuzi var en stad i det forntida riket Arrapha under det andra årtusendet f.Kr. Hurriter utgjorde majoriteten av befolkningen. Staden erövrades från Mitanni-riket av Assyrien, eller möjligen Babylonien, och förstördes omkring 1300 f.Kr.
Nuzi blev känt genom de utgrävningar som gjordes där på 1920- och 30-talet av amerikanska arkeologer. De viktigaste fynden från Nuzi var de arkiv med texter skrivna med kilskrift, vilka har studerats kontinuerligt sedan dess. Fynd gjorde även av dekorerade lerskärvor och den konstnärliga stilen kallas Nuzi-keramiken efter staden. Den har även återfunnits på andra fyndplatser och liknar den hurritiska Khabur-keramiken till stil och form.
Alternatively Ellasar could have been the site referred to as Alashiya, now thought to be near Alassa in Cyprus, where there was a Late Bronze Age palace, destroyed by the Peoples of the Sea.
The same name later appears in the Book of Daniel 2:24 as the person appointed by King Nebuchadnezzar to put all the wise men of Babylon to death.
Arioch (Arius) was also a grandson of Semiramis in the classical Ninus legend.
Kedorlaomer kung i
Elam och
Hebreiska: Chedorlaomer: roundness of a sheaf, "handful of sheaves"
rundheten hos en kärve, en handfull kärvar
En tidig persisk (elamitisk) kung
Hebreiska: Chedorlaomer: roundness of a sheaf, "handful of sheaves"
rundheten hos en kärve, en handfull kärvar
En tidig persisk (elamitisk) kung
Chedorlaomer
(= Khudur-Lagamar of the inscriptions), king of Elam. Many centuries before the age of Abraham, Canaan and even the Sinaitic peninsula had been conquered by Babylonian kings, and in the time of Abraham himself Babylonia was ruled by a dynasty which claimed sovereignity over Syria and Palestine. (som inte hette Palestina då, så varför använda beteckningen Palestina?Varför inte Kanaan eller Amurru, Amoriternas land?) The kings of the dynasty bore names which were not Babylonian, but at once South Arabic and Hebrew. The most famous king of the dynasty was Khammu-rabi, who united Babylonia under one rule, and made Babylon its capital. When he ascended the throne, the country was under the suzerainty of the Elamites, and was divided into two kingdoms, that of Babylon (the Biblical Shinar) and that of Larsa (the Biblical Ellasar). The king of Larsa was Eri-Aku ("the servant of the moon-god"), the son of an Elamite prince, Kudur-Mabug, (Påminner om Magog - nåt samband?) who is entitled "the father of the land of the Amorites."
HÄR KOMMER ETT FANTASTISKT AVSLÖJANDE FYND:
"En nyligen upphittad tavla räknar upp bland fienderna till Khammu-rabi:
Kudur-Lagamar ("gudinnan Lagamars tjänare") eller Chedorlaomer, Eri-Aku eller Arioch
och Tudkhula eller Tidal."
Khammu-rabi, vars namn också läses Ammi-rapaltu eller Amraphel av vissa lärde, lyckades besegra Eri-Aku och driva ut Elamiterna ur Babylonien.
Ja, fast i Genesis 14 är Amraphel i förbund med Kedorlaomer, inte hans fiende!
Assur-bani-pal, den siste av de assyriska erövrarna nämner i två inskriptioner att han intog Susa 1635 år efter att Kedor-nakhunta, kung av Elam, hade erövrat Babylonien, dvs 660 f Kr. .Elamiternas erövring skulle då ha skett kring år 2295 före Kristus. Fanns Babylonien ens som begrepp på den tiden?
CHEDORLAOMER - ked-or-la-o'-mer, ked-or-la'-omer (kedhorla`omer; Chodollogomor):
1. was He the Elamite King Kudur-lahgumal?
2. Kudur-lahgumal and the Babylonians
3. The Son of Eri-Ekua
4. Durmah-ilani, Tudhul(a) and Kudur-lahmal
5. The Fate of Sinful Rulers
6. The Poetical Legend
7. Kudur-lahgumal's Misdeeds
The name of the Elamite overlord with whom Amraphel, Arioch and Tidal marched against Sodom and Gomorrah, and the other cities of the plain (Gen 14:1 ff). The Greek (Septuagint) form of the name is Chodollogomor, implying a different vocalization, the assimilation of "R "with "L", and the pronunciation of "`o" as "gho" (Codorlaghomer). This suggests that the Elamite form, in cuneiform, would be Kudur-lagamar, the second element being the name of a god, and the whole therefore meaning "servant of La`omer" (Lagamar), or the like. A Babylonian deity worshippeal at Dilmu, Lagamal, may be the same as the Elamite Lagamar. This name is not found in the cuneiform inscriptions, unless it be, as is possible, the fancifully-written Kudur-lah(gu)mal (or Kodorlahgomal) of three late Babylonian legends, one of which is in poetical form. Besides this Elamite ruler, two of these tablets mention also a certain Eri-Aku or Eri-Akua, son of Durmah-ilani, and one of them refers to Tudhul(a) or Tidal.
See ERI-AKU, 4.
1. Was He the Elamite King Kudur-lahgumal?:
Objections have been made to the identification of Chedorlaomer with the Kudur-lah(gu)mal of these texts, some Assyriologists having flatly denied the possibility, while others expressed the opinion that, though these names were respectively those with which they have been identified, they were not the personages referred to in Gen 14, and many have refrained from expressing an opinion at all. The main reason for the identification of Kudur-lah(gu)mal(?) with Chedorlaomer is its association with the names Eri-Eaku and Tudgul(a) found on two of the documents. No clear references to the expedition against the Cities of the Plain, however, have been found in these texts.
2. Kudur-lahgumal and the Babylonians:
The longer of the two prose compositions (Brit. Mus., Sp. II, 987) refers to the bond of heaven (extended?) to the four regions, and the fame which he (Merodach?) set for (the Elamites) in Babylon, the city of (his) glory. So (?the gods), in their faithful (or everlasting) counsel, decreed to Kudur-lahgumal, king of Elam (their favor?). He came down, and (performed) what was good to them, and exercised dominion in Babylon, the city of Kar-Dunias (Babylonia). When in power, however, he acted in a way which did not please the Babylonians, for he loved the winged fowl, and favored the dog which crunched the bone. "What(?) king of Elam was there who had (ever) (shown favor to?) the shrine of E-saggil?" (E-sagila, the great temple of Belus at Babylon).
3. The Son of Eri-Ekua:
A letter from Durmah-ilani son of Eri-Ekua (?Arioch) is at this point quoted, and possibly forms the justification for the sentences which had preceded, giving, as they do, reasons for the intervention of the native ruler. The mutilation of the inscription, however, makes the sense and sequence very difficult to follow.
4. Durmah-ilani, Tudhul(a) and Kudur-lahmal:
The less perfect fragment (Sp. III, 2) contains, near the beginning, the word hammu, and if this be, as Professor F. Hommel has suggested, part of the name Hammurabi (Amraphel), it would in all probability place the identification of Kudur-lahgumal(?) with Chedorlaomer beyond a doubt. This inscription states, that Merodach, in the faithfulness of his heart, caused the ruler not supporting (the temples of Babylonia) to be slain with the sword. The name of Durmah-ilani then occurs, and it seems to be stated of him that he carried off spoil, and Babylon and the temple E-saggil were inundated. He, however, was apparently murdered by his son, and old and young (were slain) with the sword. Then came Tudhul(a) or Tidal, son of Gazza(ni?), who also carried off spoil, and again the waters devastated Babylon and E-saggil. But to all appearance Tudhul(a), in his turn, was overtaken by his fate, for "his son shattered his head with the weapon of his hands." At this point there is a reference to Elam, to the city Ahhea(?), and to the land of Rabbatum, which he (? the king of Elam) had spoiled. Whether this refers to some expedition to Palestine or not is uncertain, and probably unlikely, as the next phrase speaks of devastation inflicted in Babylonia.
5. The Fate of Sinful Rulers:
But an untoward fate overtook this ruler likewise, for Kudur-lahmal (= lahgumal), his son, pierced his heart with the steel sword of his girdle. All these references to violent deaths are apparently cited to show the dreadful end of certain kings, "lords of sin," with whom Merodach, the king of the gods, was angry.
6. The Poetical Legend:
The third text is of a poetical nature, and refers several times to "the enemy, the Elamite"--apparently Kudur-lahgu(mal). In this noteworthy inscription, which, even in its present imperfect state, contains 78 lines of wedge-written text, the destruction wrought by him is related in detail. He cast down the door (of the temple) of Istar; entered Du-mah, the place where the fates were declared (see BABEL, BABYLON), and told his warriors to take the spoil and the goods of the temple.
7. Kudur-lahgumal's Misdeeds:
He was afraid, however, to proceed to extremities, as the god of the place "flashed like lightning, and shook the (holy) places." The last two paragraphs state that he set his face to go down to Tiamtu (the seacoast; see CHALDEA), whither Ibi-Tutu, apparently the king of that district, had hastened, and founded a pseudo-capital. But the Elamite seems afterward to have taken his way north again, and after visiting Borsippa near Babylon, traversed "the road of darkness--the road to Mesku" (?Mesech). He destroyed the palace, subdued the princes, carried off the spoil of all the temples and took the goods (of the people) to Elam. At this point the text breaks off.
8. The Importance of the Series:
Where these remarkable inscriptions came from there ought to be more of the same nature, and if these be found, the mystery of Chedorlaomer and Kudur-lahgumal will probably be solved. At present it can only be said, that the names all point to the early period of the Elamite rulers called Kudurides, before the land of Tiamtu or Tamdu was settled by the Chaldeans. Evidently it was one of the heroic periods of Babylonian history, and some scribe of about 350 BC had collected together a number of texts referring to it. All three tablets were purchased (not excavated) by the British Museum, and reached that institution through the same channel. See the Journal of the Victoria Institute, 1895-96, and Professor Sayce in Proceedings of the Society of Biblical Archaeology (1906), 193 ff, 241 ff; (1907), 7 ff.
T. G. Pinches
1. was He the Elamite King Kudur-lahgumal?
2. Kudur-lahgumal and the Babylonians
3. The Son of Eri-Ekua
4. Durmah-ilani, Tudhul(a) and Kudur-lahmal
5. The Fate of Sinful Rulers
6. The Poetical Legend
7. Kudur-lahgumal's Misdeeds
The name of the Elamite overlord with whom Amraphel, Arioch and Tidal marched against Sodom and Gomorrah, and the other cities of the plain (Gen 14:1 ff). The Greek (Septuagint) form of the name is Chodollogomor, implying a different vocalization, the assimilation of "R "with "L", and the pronunciation of "`o" as "gho" (Codorlaghomer). This suggests that the Elamite form, in cuneiform, would be Kudur-lagamar, the second element being the name of a god, and the whole therefore meaning "servant of La`omer" (Lagamar), or the like. A Babylonian deity worshippeal at Dilmu, Lagamal, may be the same as the Elamite Lagamar. This name is not found in the cuneiform inscriptions, unless it be, as is possible, the fancifully-written Kudur-lah(gu)mal (or Kodorlahgomal) of three late Babylonian legends, one of which is in poetical form. Besides this Elamite ruler, two of these tablets mention also a certain Eri-Aku or Eri-Akua, son of Durmah-ilani, and one of them refers to Tudhul(a) or Tidal.
See ERI-AKU, 4.
1. Was He the Elamite King Kudur-lahgumal?:
Objections have been made to the identification of Chedorlaomer with the Kudur-lah(gu)mal of these texts, some Assyriologists having flatly denied the possibility, while others expressed the opinion that, though these names were respectively those with which they have been identified, they were not the personages referred to in Gen 14, and many have refrained from expressing an opinion at all. The main reason for the identification of Kudur-lah(gu)mal(?) with Chedorlaomer is its association with the names Eri-Eaku and Tudgul(a) found on two of the documents. No clear references to the expedition against the Cities of the Plain, however, have been found in these texts.
2. Kudur-lahgumal and the Babylonians:
The longer of the two prose compositions (Brit. Mus., Sp. II, 987) refers to the bond of heaven (extended?) to the four regions, and the fame which he (Merodach?) set for (the Elamites) in Babylon, the city of (his) glory. So (?the gods), in their faithful (or everlasting) counsel, decreed to Kudur-lahgumal, king of Elam (their favor?). He came down, and (performed) what was good to them, and exercised dominion in Babylon, the city of Kar-Dunias (Babylonia). When in power, however, he acted in a way which did not please the Babylonians, for he loved the winged fowl, and favored the dog which crunched the bone. "What(?) king of Elam was there who had (ever) (shown favor to?) the shrine of E-saggil?" (E-sagila, the great temple of Belus at Babylon).
3. The Son of Eri-Ekua:
A letter from Durmah-ilani son of Eri-Ekua (?Arioch) is at this point quoted, and possibly forms the justification for the sentences which had preceded, giving, as they do, reasons for the intervention of the native ruler. The mutilation of the inscription, however, makes the sense and sequence very difficult to follow.
4. Durmah-ilani, Tudhul(a) and Kudur-lahmal:
The less perfect fragment (Sp. III, 2) contains, near the beginning, the word hammu, and if this be, as Professor F. Hommel has suggested, part of the name Hammurabi (Amraphel), it would in all probability place the identification of Kudur-lahgumal(?) with Chedorlaomer beyond a doubt. This inscription states, that Merodach, in the faithfulness of his heart, caused the ruler not supporting (the temples of Babylonia) to be slain with the sword. The name of Durmah-ilani then occurs, and it seems to be stated of him that he carried off spoil, and Babylon and the temple E-saggil were inundated. He, however, was apparently murdered by his son, and old and young (were slain) with the sword. Then came Tudhul(a) or Tidal, son of Gazza(ni?), who also carried off spoil, and again the waters devastated Babylon and E-saggil. But to all appearance Tudhul(a), in his turn, was overtaken by his fate, for "his son shattered his head with the weapon of his hands." At this point there is a reference to Elam, to the city Ahhea(?), and to the land of Rabbatum, which he (? the king of Elam) had spoiled. Whether this refers to some expedition to Palestine or not is uncertain, and probably unlikely, as the next phrase speaks of devastation inflicted in Babylonia.
5. The Fate of Sinful Rulers:
But an untoward fate overtook this ruler likewise, for Kudur-lahmal (= lahgumal), his son, pierced his heart with the steel sword of his girdle. All these references to violent deaths are apparently cited to show the dreadful end of certain kings, "lords of sin," with whom Merodach, the king of the gods, was angry.
6. The Poetical Legend:
The third text is of a poetical nature, and refers several times to "the enemy, the Elamite"--apparently Kudur-lahgu(mal). In this noteworthy inscription, which, even in its present imperfect state, contains 78 lines of wedge-written text, the destruction wrought by him is related in detail. He cast down the door (of the temple) of Istar; entered Du-mah, the place where the fates were declared (see BABEL, BABYLON), and told his warriors to take the spoil and the goods of the temple.
7. Kudur-lahgumal's Misdeeds:
He was afraid, however, to proceed to extremities, as the god of the place "flashed like lightning, and shook the (holy) places." The last two paragraphs state that he set his face to go down to Tiamtu (the seacoast; see CHALDEA), whither Ibi-Tutu, apparently the king of that district, had hastened, and founded a pseudo-capital. But the Elamite seems afterward to have taken his way north again, and after visiting Borsippa near Babylon, traversed "the road of darkness--the road to Mesku" (?Mesech). He destroyed the palace, subdued the princes, carried off the spoil of all the temples and took the goods (of the people) to Elam. At this point the text breaks off.
8. The Importance of the Series:
Where these remarkable inscriptions came from there ought to be more of the same nature, and if these be found, the mystery of Chedorlaomer and Kudur-lahgumal will probably be solved. At present it can only be said, that the names all point to the early period of the Elamite rulers called Kudurides, before the land of Tiamtu or Tamdu was settled by the Chaldeans. Evidently it was one of the heroic periods of Babylonian history, and some scribe of about 350 BC had collected together a number of texts referring to it. All three tablets were purchased (not excavated) by the British Museum, and reached that institution through the same channel. See the Journal of the Victoria Institute, 1895-96, and Professor Sayce in Proceedings of the Society of Biblical Archaeology (1906), 193 ff, 241 ff; (1907), 7 ff.
T. G. Pinches
Tidal kung över Gojim,
Tidal, king of Goyim, is a monarch mentioned in Genesis 14:1.
The word goyim in Biblical Hebrew can be translated as "nations" or "peoples" or "ethnic groups" (in modern Hebrew it means "Gentiles") although Bible commentaries suggest that that in this verse it may instead be a reference to the region of Gutium. Tidal was one of the four kings that fought Abraham in the Battle of Siddim.
Tidal, king of Goyim, is a monarch mentioned in Genesis 14:1.
The word goyim in Biblical Hebrew can be translated as "nations" or "peoples" or "ethnic groups" (in modern Hebrew it means "Gentiles") although Bible commentaries suggest that that in this verse it may instead be a reference to the region of Gutium. Tidal was one of the four kings that fought Abraham in the Battle of Siddim.
Theories about the name
- The name Tidal is considered equivalent to Tudhaliya, the name both of a Proto-Hittite king and a Hittite king. The name continued as "Tudal" down to the Neo-Hittite period.
- According to David Rohl, Tidal is the same as Tishdal, a Hurrian ruler from the Zagros mountains.
2 förde dessa kungar krig mot
Bera,
kungen i Sodom,
Meaning and etymology of "Sodom"
Sodom
Sodom Gomorrah, Admah and Zeboiim (1 Mos 19; 5 Mos 29:23).
Källorna anger det oanvända verbet shadam som betyder "burn" (bränna eller brinna?) En uppslagsbok till GTs egennamn anger Flammande. En annan som Bränd, Uppbränt. Det hebreiska ordet som närmar sig namnet Sodom är låneordet
(sad), som betecknar- vad jag förstår som fotbojor.(" penal constrictions around the ankles.")
Eftersom samek (
) and sin (
) låter ung likadant, så har man använt dem växelvis.BDB Theological Dictionary antar släktskap med namnet 
, Siddim.
Meaning and etymology of "Sodom"
Sodom 
Tecknet för s här, ...., jämför nedan med tecknet sin med punkt till vänster, också s.
Sodom Gomorrah, Admah and Zeboiim (1 Mos 19; 5 Mos 29:23).
Källorna anger det oanvända verbet shadam som betyder "burn" (bränna eller brinna?) En uppslagsbok till GTs egennamn anger Flammande. En annan som Bränd, Uppbränt. Det hebreiska ordet som närmar sig namnet Sodom är låneordet
(sad), som betecknar- vad jag förstår som fotbojor.(" penal constrictions around the ankles.")Eftersom samek (
) and sin () låter ung likadant, så har man använt dem växelvis.BDB Theological Dictionary antar släktskap med namnet , Siddim.
Birsa, kungen i Gomorra, eng. king Bisha of Gomorrah
Sinab, kungen i Adma,
Semeber,
kungen i Sebojim, och
kungen i Bela, det vill säga Soar.
3 Alla dessa
förenade sig och tågade till Siddimsdalen
där Döda havet nu är.
Meaning and etymology of the name Siddim
Siddim
|
The Valley of Siddim is a place full of tar pits
King Bera of Sodom and king Bisha of Gomorrah of the overcome pentapolitan coalition, flee and die in the tar pits of Siddim.
Min kommentar: Om de dog i asfaltgroparna de fallit i, så betyder det att det var en ny kung i Sodom som mötte Abram.
Siddim är pluralform. Osäker betydelse men ett par förslag: verbet
(sadad), to harrow / harva?/
Siddim är pluralform. Osäker betydelse men ett par förslag: verbet
(sadad), to harrow / harva?/
eller roten 
(sdh). Ord som skapas ur den roten är : 
(saday), fält, land samt (sadeh) fält.
En tredje möjlighet är en derivation av ordet
(shed), demon, släkt med babyloniska shedu, en ande som är antingen god eller ond. I så fall skulle Siddim betyda Andarnas dal. ws. Min kommentar: Men som synes av nästa stycke, så har dalen hetat Siddim, inte Shiddim. Därför är nog inte denna teori sannolik.
Ordet
finns bara två gånger i GT, i 5e Mos 32:17 och Psalt 106:37.
(sdh). Ord som skapas ur den roten är : (saday), fält, land samt (sadeh) fält.En tredje möjlighet är en derivation av ordet
(shed), demon, släkt med babyloniska shedu, en ande som är antingen god eller ond. I så fall skulle Siddim betyda Andarnas dal. ws. Min kommentar: Men som synes av nästa stycke, så har dalen hetat Siddim, inte Shiddim. Därför är nog inte denna teori sannolik.Ordet
finns bara två gånger i GT, i 5e Mos 32:17 och Psalt 106:37.
Notera ordet stavat med ett shin (prick till höger) medan (Siddim) stavats med ett sin (prick till vänster). Prickarna sattes dit långt efter att Torah skrevs. Området kallades Siddim, inte Shiddim. Namnet kan ev. ha att göra med namnet Sodom.
Siddim kan betyda fåror (furrows) delningar eller fält. Eller eng. Plains. Slätten - slätterna.
For a possibly related name see Chesed.
stavat med ett shin (prick till höger) medan (Siddim) stavats med ett sin (prick till vänster). Prickarna sattes dit långt efter att Torah skrevs. Området kallades Siddim, inte Shiddim. Namnet kan ev. ha att göra med namnet Sodom.
Siddim kan betyda fåror (furrows) delningar eller fält. Eller eng. Plains. Slätten - slätterna.
For a possibly related name see Chesed.
4 I tolv
år hade de varit under Kedorlaomer, men under det trettonde året hade
de gjort uppror. 5 Under det fjortonde året kom Kedorlaomer tillsammans
med de kungar som var på hans sida, och de slog rafaeerna i
Asterot-Karnajim, suseerna i Ham, emeerna i Save-Kirjatajim 6 och
horeerna på deras berg Seir och drev dem ända till El-Paran vid öknen. 7
Sedan vände de om och kom till En-Mispat, det vill säga Kadesh, och
erövrade hela amalekiternas land. De slog också amoreerna som bodde i
Hasason-Tamar.
8 Kungen i Sodom drog då ut tillsammans med kungen i Gomorra, kungen i Adma, kungen i Sebojim och kungen i Bela, det vill säga Soar. De ställde upp sig till strid mot dem i Siddimsdalen, 9 mot Kedorlaomer, kungen i Elam, Tidal, kungen över Gojim, Amrafel, kungen i Sinar, och Arjok, kungen i Ellasar; fyra kungar mot de fem. 10 Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Kungarna i Sodom och Gomorra flydde och föll då i dessa. De övriga flydde till bergsbygden. 11 Så tog man all egendom och alla livsmedel som fanns i Sodom och Gomorra och tågade bort. 12 De tog också med sig Abrams brorson Lot och allt han ägde. Han bodde ju i Sodom.
13 Men en som lyckats fly kom och berättade detta för Abram, hebreen. Han bodde vid den terebintlund som tillhörde amoreen Mamre, Eskols och Aners bror, och de var i förbund med Abram. 14 Då Abram hörde att hans släkting hade tagits tillfånga, lät han sina mest betrodda män rycka ut, trehundraarton män som var födda i hans hus, och de förföljde fienderna ända till Dan. 15 Han fördelade sitt folk och överföll dem med sina tjänare om natten, slog dem och förföljde dem ända till Hoba norr om Damaskus 16 och tog tillbaka all egendom. Sin släkting Lot och hans ägodelar tog han också tillbaka, liksom kvinnorna och det övriga folket.
"Välsignad vare Abram av Gud den Högste,
skapare av himmel och jord!
20 Och välsignad vare Gud den Högste,
som har givit dina fiender i din hand!"
Och Abram gav honom tionde av allt.
21 Kungen i Sodom sade till Abram: "Ge mig folket. Krigsbytet kan du behålla för dig själv." 22 Men Abram svarade kungen i Sodom: "Jag lyfter min hand upp till HERREN, till Gud den Högste, skapare av himmel och jord: 23 Jag vill inte ta ens en tråd eller en sandalrem, än mindre något annat som tillhör dig. Du skall inte kunna säga: Jag har gjort Abram rik. 24 Jag vill inte ha någonting. Det räcker med vad mina män har ätit och mina följeslagares andel, Aner, Eskol och Mamre. Låt dem få sin del."
8 Kungen i Sodom drog då ut tillsammans med kungen i Gomorra, kungen i Adma, kungen i Sebojim och kungen i Bela, det vill säga Soar. De ställde upp sig till strid mot dem i Siddimsdalen, 9 mot Kedorlaomer, kungen i Elam, Tidal, kungen över Gojim, Amrafel, kungen i Sinar, och Arjok, kungen i Ellasar; fyra kungar mot de fem. 10 Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Kungarna i Sodom och Gomorra flydde och föll då i dessa. De övriga flydde till bergsbygden. 11 Så tog man all egendom och alla livsmedel som fanns i Sodom och Gomorra och tågade bort. 12 De tog också med sig Abrams brorson Lot och allt han ägde. Han bodde ju i Sodom.
13 Men en som lyckats fly kom och berättade detta för Abram, hebreen. Han bodde vid den terebintlund som tillhörde amoreen Mamre, Eskols och Aners bror, och de var i förbund med Abram. 14 Då Abram hörde att hans släkting hade tagits tillfånga, lät han sina mest betrodda män rycka ut, trehundraarton män som var födda i hans hus, och de förföljde fienderna ända till Dan. 15 Han fördelade sitt folk och överföll dem med sina tjänare om natten, slog dem och förföljde dem ända till Hoba norr om Damaskus 16 och tog tillbaka all egendom. Sin släkting Lot och hans ägodelar tog han också tillbaka, liksom kvinnorna och det övriga folket.
Abram välsignas av Melkisedek
17 När Abram hade kommit tillbaka efter att ha slagit Kedorlaomer och de kungar som var med honom, gick kungen i Sodom ut för att möta honom i Savedalen, det vill säga Kungadalen. 18 Och Melkisedek,* kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste, 19 och han välsignade Abram och sade:"Välsignad vare Abram av Gud den Högste,
skapare av himmel och jord!
20 Och välsignad vare Gud den Högste,
som har givit dina fiender i din hand!"
Och Abram gav honom tionde av allt.
21 Kungen i Sodom sade till Abram: "Ge mig folket. Krigsbytet kan du behålla för dig själv." 22 Men Abram svarade kungen i Sodom: "Jag lyfter min hand upp till HERREN, till Gud den Högste, skapare av himmel och jord: 23 Jag vill inte ta ens en tråd eller en sandalrem, än mindre något annat som tillhör dig. Du skall inte kunna säga: Jag har gjort Abram rik. 24 Jag vill inte ha någonting. Det räcker med vad mina män har ätit och mina följeslagares andel, Aner, Eskol och Mamre. Låt dem få sin del."
Fotnot
18. Melkisedek betyder "Min konung är rättfärdighet" eller "Rättfärdighetens konung". Jfr Hebr 7: 1 f.
Hittade: 1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar